The DUFF av Kody Keplinger

Titel: The DUFF (Designated Ugly Fat Friend).

Författare: Kody Keplinger.

Antal sidor: 277.

Utkom: 7 september 2010.

Seventeen-year-old Bianca Piper is cynical and loyal, and she doesn’t think she’s the prettiest of her friends by a long shot. She’s also way too smart to fall for the charms of man-slut and slimy school hottie Wesley Rush. In fact, Bianca hates him. And when he nicknames her “the Duff,” she throws her Coke in his face.

But things aren’t so great at home right now, and Bianca is desperate for a distraction. She ends up kissing Wesley. Worse, she likes it. Eager for escape, Bianca throws herself into a closeted enemies-with-benefits relationship with him.

Until it all goes horribly awry. It turns out Wesley isn’t such a bad listener, and his life is pretty screwed up, too. Suddenly Bianca realizes with absolute horror that she’s falling for the guy she thought she hated more than anyone.

The DUFF… Vilket sjukt uttryck. Jag har aldrig hört det förut, men håller med om det de säger i boken; att alla känner sig som the DUFF ibland. Däremot tycker jag inte att det är ett uttryck som man borde använda sig av när man pratar om andra, det är ganska nedvärderande att kalla någon gruppens ”utsedda fula feta vän”. Usch, det låter ju ännu värre på svenska! Haha, men förhoppningsvis är det inte många som får gå igenom det som Bianca går igenom i den här boken. Den där osäkerheten som hon alltid bär med sig endast på grund av vad en person kallade henne.

Wesley kommer fram till Bianca och säger att hon är the DUFF bland sina vänner och därifrån utvecklas deras förhållande. Bianca är en väldigt cynisk person, hon är emot det mesta och är ganska negativ i början av boken, vilket inte direkt hjälps av att hon får höra vad Wesley anser om henne och börjar tro att hon är oattraktiv. Hon tror verkligen att hon är tjock och ful efter det Wesley sa. Bianca verkade ha ganska dåligt självförtroende från början, ibland hade hon alldeles för lite självförtroende tycker jag, men hon är ju bara 17 år och många är självkritiska då.

Eftersom Bianca känner sig så låg och då det är jobbigt där hemma så dras hon till Wesley som ger henne en slags verklighetsflykt. Hon hatar honom men ändå träffar hon honom just för att när hon är med honom så glömmer hon allt det jobbiga. Men sedan får hon ju såklart känslor för honom och han för henne och detta är ju fruktansvärt för Bianca. Hon vill verkligen hata Wesley och hon tror inte att tonåringar kan bli kära, utan att det tar flera år för att bygga upp sådana känslor. Men till slut erkänner hon att hon i alla fall har känslor för honom.

Jag gillade verkligen den här boken, eftersom man får läsa om Biancas allra innersta tankar om sig själv och de omkring henne. Hon har en härlig berättarröst och hela boken är bara så trovärdig, inte så konstigt kanske eftersom Kody Keplinger skrev boken när hon själv bara var 18 år gammal. Det är imponerande att hon har skrivit den här boken i så tidig ålder, och ett stort plus eftersom boken känns så realistisk. Kody skriver bra och ungdomligt utan att det blir överdrivet med popkulturreferenser, som det ju faktiskt hade kunnat bli. Hon är inte rädd för att använda sig av ”fula” ord och skriver om sådant som man kanske inte läser om så ofta i ungdomsböcker. Man skulle kanske kunna tro att boken blir ytlig och klyschig, men det tycker jag verkligen inte att den är. The DUFF är både allvarlig och rolig, vilket gör den till en underbar bok!

 4/5